fredag 21 september 2007

Amberville nästa!


Snart är dags, den andra oktober kommer Amberville av Tim Davys ut. Det är första gången jag illustrerat en roman för vuxna, och det ska bli mycket spännande att se vad den får för mottagande.
Så här lyder förlagets pressrelease.

Illuminatus eller inte...

Igår kom det in en kille på ateljén för att träffa min kompis Per. Han frågade mig om en serierelaterad term av något slag ( jag hade förstås ingen aning om svaret... ), och så började han plötsligt prata om Crumb-filmen jag sett bara ett par dagar tidigare i Malmö. Det visade sig att han höll på med en nyöversättning av diverse Crumb-serier! What are the odds..?
Eftersom jag använde mig av ordet synkronicitet i förra inlägget, kom jag att tänka på Illuminatus-trilogin. Det är en lätt surrealistsk berättelse i tre delar av Robert Shea och Robert Anton Wilson som det pratades en hel del om i vissa kretsar när den kom ut på 70-talet. Den handlar bland annat om synkronicitet och paranoia, alltså att sammanträffanden inte är slumpmässiga utan delar av en konspiration mot - ja, en själv alltså...
Efter att ha umgåtts intimt med Göran Malmqvists översättning av den kinesiska 1500-talsromanen om Markattan, "Färden till västern", ett längre tag, kanske det skulle vara kul att leta fram mina förmodligen vattenskadade exemplar av flumeposet ifråga.
Fast det är klart, jag tror ju att sambanden finns överallt och hela tiden, och att sammanträffanden uppstår beroende på hur vi fokuserar det fattiga arbetsminne vi har till vårt förfogande, och att omläsning av saker som berörde en för 25 år sedan oftast blir en besvikelse.
Dessutom tror jag att mycket av det här tankegodset egentligen är uppkommet ur ett gammalt, hederligt... blodsockerfall. Lunchdags!

onsdag 19 september 2007

Kung Markatta - äntligen!


Tänka sig! Resan till Malmö visade sig vara en god idé trots allt. Jag hann med en hel del under min vecka på en grillgallerinspirerad extrasäng hemma hos Fredrik Strömberg. En hel del samtalande, promenerande och matlagande blev det, men dessutom en lätt bisarr kedja av filmer. Först såg vi Terry Gilliams "Tideland", en försåtligt gastkramande historia som fick både mig och Fredrik att pressa oss djupt ner i soffan och äckelfascinerat kika mellan fingrarna. Därefter, kvällen efter, en förhandsvisning av "Stardust", filmatiseringen av Neil Gaimans bok - för kvällen introducerad av författaren själv! Synkronicitet: Gilliam var Gaimans förstaval till att regissera filmen, men han tackade nej. Med Tideland i färskt minne tedde sig den här filmen lika spännande som en tallrik vatten, med en krumelur spelad av Robert de Niro som största behållning!
Slutligen tittade vi på "Crumb", en dokumentärfilm om serieskaparen med samma namn. Filmen är en freakshow där Crumb själv, komplett med flaskbottenbrillor, guppande adamsäpple, insjunken bröstkorg, halmhatt och galopperande sexualneuroser framstod som den minst skruvade överlevaren från en apokaplyptisk barndom, återberättad av den ena brorsan mer skruvad än den förra.
Fler fnösketorra pinnar på den gamla kan-stor-konst-bara-skapas-av-knäppskallar-brasan...
Testade min egen förmenta knäppskallighet genom att faktiskt sjösätta den föregivna föresatsen för min resa: att påbörja manusarbetet till Kung Markatta. Till min egen oförställda förvåning kom jag faktiskt igång! I vad som kändes som en enda utandning skrev jag de två första delarna av fem. Fredrik läste över axeln, kom med ovärderlig input och välsignade till slut min ansträngning med ett brett leende!
Hemma igen har jag nu skrivit tredje och halva fjärde delen också. Det här är hemskt spännande! Inte bara har jag kommit en bra bit på det här nästan tio år gamla skrivbordslådeprojektet, den längsta berättelse jag försökt mig på - det känns dessutom oerhört bra!
Jag njuter av ögonblicket så länge det varar, för imorgon ska jag visa manuset för min redaktör.
Obligatoriskt besök på Folk å Rock gav en skiva med Joe Henry, som jag tidigare kände mest som producent till ett par sentida favoriter ( Solomon Burke och Allen Toussaint/Elvis Costello bl. a ), från vilken följande rad verkade passa:

If anybody asks what's new, I say "nothing much" and it's mostly true
But when my stars align with you, then I will write my book