Hallå? Uschäkta meeeej om jag finns fast jag valt att inte prioritera den här bloggen på ett tag, kognitivt uttryck alltså. Sen mitt senaste inlägg har jag faktiskt hunnit med en hel del: varit i Malmö och tittat på teckningar, blivit förälskad ( som faan dessutom… ), haft magsjuka, fyllt fyrtiosju år, fått till en skaplig cover på Al Greens Take me to the river tillsammans med dom andra salta boysen i Fortunate Few, andats tantriskt genom näsborrarna samt lärt mig färglägga serier i Photoshop.
Det sistnämnda är väl det som möjligen är relevant för det här forumet och jag kan meddela att jag under svåra umbäranden vadat genom drivor av tekniskt mumbo-jumbo för att slutligen nå fram till en plats där allt är ljust och sexton miljoner färger står till mitt förfogande. Jag vill tacka doktor Grahn och hans änglalika tålamod för denna framgång! Tålamodet är för övrigt den enda änglalika egenskap jag iakttagit hos Micke, åtminstone enligt den gängse definitionen av dessa väsen och deras… väsen. Men för all del, när Pachakuti kommer och ställer allt på ända i en enda eskatologisk rap av kosmiska proportioner och det sedan visar sig att den yttersta domen läses upp av en glasögonprydd ängel i svart polotröja med en modulsynt inbyggd i en resväska i ena handen och ett sexpack en- och en halvliters Pepsi Maxflaskor i den andra, ja då ska jag med glädje revidera min uppfattning. Jag bara är på det viset.
Men jag kommer visst ifrån ämnet, som var… uh… färgläggning. Alltså: dom första färdiggräddade sidorna av Konrad & Kungen ligger redan och svalnar på min hårddisk och fler är på väg. Hugade stockholmsfarare har tillfälle att själva bese frukterna av mina mödor på Kulturhuset kommande helg då jag ska hålla en liten låda på SPX-mässan. Söndag tror jag, måste komma ihåg att kolla. Kom om ni vill, men kom ihåg: if you see me coming better step aside, a lot of men didn’t and a lot of men died… you load sixteen tons and what do you get, another day older and deeper in debt… S:t Peter don’t you call me ’cause I can’t go – I owe my soul to the company store…
Visst, Konrad & Kungen är min bebis, men dom växer ju upp så snabbt! Snart är Konrad utflugen och det är dags för mig att börja fundera på vad jag vill göra härnäst. Efter det här äventyret tror jag det kommer kännas som ett steg tillbaka att fortsätta min gamla Bacon & Egglunk. Jag har en del idéer, några som jag rodnande gömmer längst ner i en låda med jag försöker bestämma mig för om jag vågar, andra mer konventionella. Vi får se, men en sak som jag lärt mig genom att börja färglägga mina serier är att allt inte längre behöver vara svart eller vitt ;-)
söndag 20 april 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)