måndag 28 januari 2008

Bridge over troubled waters...

Vad är väl en serietecknarblogg utan bilder? Vad är väl en bild utan tusen ord? Jo, en lisa för själen och en sluggo för kroppen! Därför, utan vidare spisning, uppdatering:

torsdag 24 januari 2008

Panta rei

japp, japp det är grekiska och betyder "allt flyter". Ta en rosa paj och välj en ny kategori. Det var Herakleitos som sa det, och jag tror han menade att all mänsklig kunskap och erfarenhet är stadd i ständig förändring. Nåt sånt.
Förändring är okej, men det går lite väl fort ibland. Som när jag ritar "Konrad & kungen" till exempel. Nu har jag mer eller mindre imploderat vid mitt eget köksbord för att försöka lista ut hur jag ska göra med det ena och det andra. Efter två veckor börjar det klarna något. Formatet blir lite större än vanligt för att få plats med lite fler storslagna kinesiska palats och dylikt. Ett annat papper och lite mjukare blyerts är andra historiska landvinningar, och dom första tolv sidorna är nu färdigskissade. Fortfarande flyter det dock! Det som såg helt okej ut igår ser skevt ut idag. Ska apan verkligen se ut sådär? Ämen vafan, Konrads pappas näsa är ju omöjlig - man kan inte rita den ur vissa vinklar! Meh... orka fundera på hur Skansen parkbänkar *verkligen* ser ut, skaffa dig ett liv! Allt flyter...
Lugn, det kommer bli jättefint! Tror jag... om jag bara kan förmå mig att gå ner till ateljén nån dag snart ska jag scanna lite skisser så ni kan avgöra själva. Jag ritar, alltså finns jag ( dystert ), eller: jag finns, alltså ritar jag ( rent tragiskt ).

onsdag 2 januari 2008

God fucking fortsättning då´ra...

Helghelvetet äntligen över för den här gången! Det har ändå inte varit så illa, faktiskt. Stimulans i form av föräldrar, lillasyster, systerson och tillika gudson Elvis, en kvinna jag känner, mat och dryck, förtvivlade försök att vira min skalle runt romanen Allt av Martina Lowden, iPoden med bland annat Ben Harper & The Innocent Criminals och The Be Good Tanyas samt de sedvanliga löpkilometrarna film.
Men.
Nu är det dags att sätta spaden i jorden och börja rita lite nya stålar. Apan står först i ledet, och den första nöten att knäcka gäller hur jag ska rita honom, helt enkelt. Å ena sidan vill jag ju gärna förnya mig lite, dels för att... uh... man behöver det, typ, och dels för att det är en ny berättelse och jag vill gärna att den skiljer sig lite från Bacon & Egg. Å andra sidan är det alltid riskabelt att försöka fixa något som inte är trasigt. Det kan lätt bli så att man lägger ner en massa tid på att komma fram till en massa varianter man inte kan använda. Under tiden kryper ångesten längs ryggraden sida vid sida med insikten om att man måste äta och köpa Conversedojor till ungarna, Fritte behöver sin musli ( varför blir det tilde hela tiden, jag vill ha mitt trema! ), som man säger.
Jag återkommer med skisser allt eftersom jag har något att visa. Det blir snart, jag lovar, jag ska bara gå runt hörnet och ha en liten livskris först.