Naken och svettig

Det händer ibland (ganska ofta, tell the truth now!) att jag undrar vad fan jag håller på med. Jag har inga stora konstnärliga pretentioner - jag skriver och ritar underliga små historier om talande grisar och ankor - men likafullt måste jag ständigt brottas med konstnärliga problem.
Under gynnsamma förhållanden ritar jag en färdig seriesida på en arbetsdag. Med tid budgeterad för administration, ärenden, manusskriveri, långa perioder av tomt stirrande mot en obestämd plats i rummet och så vidare, har jag bestämt at tre sidor på en vecka är en acceptabel produktionstakt.
Förutsättningarna för den gångna veckan var att komma en bit på det ena av de två Bacon & Egg-avsnitt jag ska göra innan jag kan börja med mitt stora projekt för året, Kung Markatta. Manuset är klart och verkar funka, så det var bara att börja rita, first thing Monday morning.
Nu, när det är fredag och dags att avrapportera, får jag stå naken och svettig inför min musa och stammande erkänna att det inte blev någonting!
Jag fattar inte vad som hände. Jag linjerade upp splashsidan, en till synes simpel layout med ett hus, en staty och en ruta med Bacon & Egg. Ja, och så titeln, men det var också allt. Två dagar senare lade jag det första utkastet åt sidan och började på ett nytt. Igår konstaterade jag att det inte heller dög. Nu sitter jag med tredje försöket, genuint trött på mig själv. Varför? Den första sidan jag gjorde hade säkert slunkit med, ingen hade höjt ett endaste litet ögonbryn. Kör på, gå vidare, roligare uppgifter väntar! Men nähä...
I morse, medan jag satt och ältade en tugga på min macka, kände jag tårar välla upp i ögonvrårna. Först trodde jag det var lite vanlig hederlig självömkan, i linje med gnället ovan, men sedan förstod jag att det var Bettye Lavettes version av Elton John-låten "Talking old soldiers" som trängt igenom, ända in till benet.
Bettye Lavette var en lovande ung southern soulsångerska i början på 60-talet. Hennes debutskiva var inspelad och färdig att ges ut, men det gick inte som det var tänkt. Skivan lades på is av okänd anledning, genombrottet uteblev och Bettye hamnade i branschens bakvatten trots sin uppenbara talang. Det dröjde trettio år before the money came, och nu är det en kompromisslös, självsäker och bara aningen bitter 60-årig kvinna som stirrar rakt igenom mig från skivomslaget... I was here before you were born, and your mama too...